Idag har jag tagit ett sårbart beslut, men som är det bästa för min egen del. Jag har ju träffat denna "fjäril" i ett par månader och känslorna har vuxit sig mer stark från min sida. Har under en lång period försökt in i det sista hålla tillbaka mina känslor, men eftersom kroppen är en vacker manick så styrs den av ett hjärta som till slut inte kan hålla emot det som bultar extra hårt-kärleken. Tyvärr så är inte känslorna fullt så stark från "Fjärilens" håll samt att denne har en del som blockerar honom att slita sig loss från det förflutna... Jag tvivlar inte på att han håller av mig och bryr sig om mig, vill att jag ska må bra och tycker att jag är en fantastisk kvinna, men det räcker inte fullt ut. Från det som i början skulle vara kravlöst har utvecklats till en daglig kamp mot mina känslor som tagit fokus och energi från mig då mina tankar endast går till "Fjärilen". Avlutet var känslosamt och mitt hjärta är just nu som ett öppet sår. Men jag är stark och tror på mig själv.. Så med tiden kommer jag att läka ihop och finna mig själv igen.. Fjärilen som har tagit mitt hjärta är en väldigt fin person på många sätt, jag föll för hans värme och känslosamma sätt att vara mot mig. Han har verkligen ett stort hjärta, men tyvärr så ser han det inte själv, utan låter "någon" annan stjäla hans styrka och självförtoende så han tappar seendet för de vackra blommorna som finns runt omkring honom.
Någon dag kanske... Eller så var det helt enkelt inte rätt... Kanske ska man ha sådana här möten i sitt liv, möten som stärker en, fast att det i stundens ögonblick gör väldigt ont.
Den närmaste tiden kommer att känns, både i hjärta men också att inte få kontakta honom. Jag måste göra så för att jag ska kunna klara mig över tröskeln och tillåta mig själv gå vidare.
Kärleken är vacker och underbar...Men kan samtidigt vara frustrerande, olycklig och sårbar...
Så jag släpper ut fjärilen från mitt hjärta och hoppas att den ska finna ro medans den flyger omkring där ute..Du kommer att finnas kvar...Någonstans....
2 kommentarer:
Vad klok du är, Marika och vilken fin metafor med fjärilen.
Här kommer några rader ur Björn Afzelius "Ikaros".
Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säj' till nån annan hur lyckan ser ut, vem kan säj' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter får leva där dom trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus,
låt dom få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
en dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild
får du visa din avbild respekt.
Kram,
Karin
Tack Karin!
Fick gåshud över hela kroppen, så vackert och så sant. Ja mitt hjärta verker fortfarande, fast ändå inte lika mycket. Värst är det på kvällarna när man blir rastlös och känner hur fingrarna vill knappa till ett sms.. Men jag är sträng mot mig själv så inom tid inom tid..
Tack för omtanken!
kram M
Skicka en kommentar